Bildradion 28 februari 2010

Bildradion 2010-02-28 Micke Berg och medelmåttighet

Har du någonsin känt dig som en medelmåtta? Då ska du lyssna på veckans avsnitt av Bildradion. Du får också gå på vernissage med Micke Berg. 

Människor och ting som omnämns denna vecka: 

Micke Berg, Stockholms stadsmuseum, Lennart af Petersens-priset, Paul Hansen, Per Agne Erkelius och romanen Fotografen, medelmåttighet, habil, Kent Klich, Claes Grundsten, Anders Ryman, Elisabeth Ohlson-Wallin och Bruce Chatwin. 

Comments

[Mats Lindfors]

Mycket intressant. Men då undrar jag vilka som är toppfotografer utan inriktning och engagemang? Finns dom?

[Björn Magnusson]

Jisses vad habil jag känner mig efter den här lyssning!

:-)

Och visst sjutton kan jag skriva. Nu ska jag bara lära mig filma, fixa pod-radio och marknadsföra mig själv också. Sedan är världen mitt ostron.

Bra som vanligt, Göran!

[Göran Segeholm]

Björn: Bra och bra – habilt kanske.

Mats: Det där med medelmåttighet eller inte handlar nog i första hand om hur man ser sig själv. Min erfarenhet är att de som ibland uppfattar sig själva som väldigt bra också är de som har de djupaste perioderna av tvivel.

Men för att ändå försöka komma närmare det svar jag tror att du är ute efter: Där människor arbetar i lag är jordmånen som bäst för att utveckla en specialitet istället för att arbeta med habil-habil-kombinationer. Så jag svarar att mode- och reklambranschen är bra ställen att leta efter de minst medelmåttiga fotograferna, för där arbetar man mycket i team.

[Stefan]

Det finns väl en nisch för alla?
Lite som din egen matris över "fotograftyper".

Sen säger som Björn, - Bra som vanilgt, Göran!

[Gunnel Svensson]

Mycket intressant! Har inte tänkt på ordet habil på det sättet tidigare! Min fotokunskap är ganska ny, så där är jag inte ens habil ännu ;-) men mitt andra kreativa intresse textilt skapande är mera utvecklat, men där känner jag igen mig, man ser sig ofta ändå som medelmåttig, eller är det jantelagen som spökar?

[Dick Svedenborn]

Avsnittet nedladdat i mobilen. Eftersom min hjärna sätter igång och blir alldeles kreativ när jag lyssnar på bildradion får lyssnandet vänta tills i morgon annars somnar jag inte. Men det är trevligt att suga på karamellen ett tag och se fram emot avsnittet.
/D

[Daniel]

Medelmåtta? Javisst! Ständigt. Då ska jag lyssna på veckans efterlängtade avsnitt.

[Göran Segeholm]

Stefan: Jag vet inte om det rent vetenskapligt verkligen finns en nisch för alla, men jag är övertygad om att den som tänker så förr eller senare hittar ett bra sammanhang att fungera i.

Gunnel: Det är bara att låta det ta sin tid att nå den habila nivån i fotograferingen och ha så kul som möjligt under tiden. Och det där med jantelagen – jag vill mena att det inte är något fel att tänka på sig själv som en medelmåtta inom ett område så länge man inte nedvärderar det. Det är väl det som är Jante – att tycka att det inte räcker med att vara habil. Det gör det, i synnerhet när man lyckas hitta en bra kombination med något annat.

Fotografi är för övrigt den bästa komplementshobbyn som finns, den går att kombinera med nästan allt – matlagning, astronomi, djurintresse, you name it.

[Johan Bertilsdotter]

Roligt att lyssna på dina intervjuer. Hade varit roligt om du gick utanför området "bildjournalistik" gå in på saker som är naturfoto, landskaps eller fotomontage som simoncederquist.se inom reklam. Har gått dina kurser kan tycka de är mycket färgade bildjournalistik vinkeln. Eller har jag fel? Toppen ide dock detta med radio. Roligt att lyssna.

[Jonas Tobin]

Tack för det avsnittet Göran. Väldigt uppmuntrande och bra blandning med både intervju, senaste nytt och dina tankar kring att vara habil. Du sätter här verkligen ord på saker som man grubblat på! Tack för inspirationen att se det positiva i att vara habil.

Jag håller alla mina tummar och hoppas att nästa avsnitt inte är ditt sista.

[Göran Segeholm]

Johan, jag försöker treva mig runt i fotolandskapet så gott det går. Om vägen leder mig just till Simon Cederqvist kan jag inte svara på, men något kul ska jag väl kunna hitta.

Jonas: När man är en medelmåtta så MÅSTE man inse det positiva i att vara habil. Antingen det eller leva ett liv i ständigt missnöje med sig själv. Faktum är, när jag tänker på det, att ofta är det roligare att jobba tillsammans med habila men glada människor än med folk som ständigt känner ett inre behov av att uttrycka sin genialitet. Undantag finns naturligtvis.

När jag tänker ännu mer på det så tror jag att flera av de yrkesmänniskor omkring mig som jag betraktar som jävligt duktiga sig själva som habila.

[Daniel]

Dina podradioavsnitt ger mig mer och mer kött på benen. Denna gång i en mycket mer sund inställning till medelmåttigheten! Något jag absolut kommer ha med mig i framtida projekt, tack!

[Solveig]

Dina podradiosändningar börjar bli mer och mer beroendeframkallande! Du har ju i alla fall hittat din unika grej! Grattis! ;)

[Nic Kruys]

Vilken lycka att jag råkade lyssna just idag då jag känt mig rejält medelmåttig. Nu känner jag mig glänsande habil i stället. Vilken bra start på dagen!

Och förresten: Bra avsnittslängd - programmet räckte exakt från det att jag öppnade ytterdörren hemma tills det att jag öppnade dörren in till kontoret (under rådande vintercykelföre förstås).

[Dick Svedenborn]

Modigt att försöka få något ut av konstnären på en vernissage, men som vanligt lyckas du klämma ut kloka saker ur dina informanter, väldigt intressant att höra att han inte ändrat sitt sätt att se världen men att hans metod har förfinats.

Än en gång träffar dina tankar och reflektioner något som jag också tänkt på men med lite andra ord. Varje bildradio program startar en intressant tankekedja som jag nästan tvingas att följa. Här kommer denna veckans medelmåttiga tankekedja.

Hur kommer det sig att specialist är högre värderat en generalist, det återkommer i många former.

* Kirurgen är högre värderad än allmänläkaren på en vårdcentral.
* Fysikern är står högre i kurs än vetenskapsjournalisten som populariserar så att fler kan förstå.
* Tvärvetenskap eftersträvasvärt i teorin men helst ska tvärvetenskap innebära dubbel och trippelspecialist flera discipliner.

När det gäller kunskapsnivå så aktas och värderas kunskapshöjd mer eller högre än kunskapsbredd. Hur kommer det sig? Det är väl inte på något sätt lättare eller bättre att bygga kunskapshöjd än kunskapsbredd? Dessutom behövs både generalisten och specialisten för att tankar ska utvecklas och korsbefruktas.

Kan det vara en anledning till att man får poäng genom att säga ”jag är inte så bra på det tekniska men…” man förknippas då mer med specialisten och avsäger sig rollen som generalist.

Är man habil på ett gäng områden så kanske man har en dragning åt generalist hållet. För att upprätta generalisten kanske man skulle kunna börja se generalism som ett specialistområde för att se sammanhang, sätta ord på och tolka eller tillgängliggöra, precis lika viktigt som andra specialister.

Men om man är generalist behöver man inte misströsta. Världens utveckling drivs minst lika mycket av den som gör världen begriplig och populariserar som den som står på toppen av ett kunskapsområde.

Vems beskrivning av världen får mest genomslag:
Atomfysikerns eller vetenskapsjournalisten som gör resonemangen begripliga för fler?

Jag hoppas att fotografen som kan uttrycka sina tankar om bild på ett engagerat, begripligt, pedagogiskt och inspirerande sätt också får genomslag och cred för tillgängliggörandet av fototänk.

/Dick

[JanS]

Vilket lysande inslag om habilitet (heter det så?). Klart inspirerande.

Nu har jag nog nämnt ordet inspirerande i mina tre senaste kommenterar, men när man tänker efter så är det häftigt att ett talande media helt utan visuella effekter kan få en att gå i gång på helt nya sätt.